Den språkliga utvecklingen påbörjas redan innan födelsen. Spädbarnet kommunicerar med omvärlden på många olika sätt. Grunden för en positiv språkutveckling läggs i de tidiga åren. Förskoleåldern är tiden då språkinlärning är som mest intensiv.
Barns utveckling – ett samspel med sociala omgivningen
Lev Vygotskij var en ryskfödd pedagog och psykolog av judiskt ursprung som verkade under tiden efter första världskriget i forna Sovjetunionen. Hans idéer om lärande, i en sociokulturell miljö blev kända i västvärlden först under 1960 talet.Enligt Vygotskij sker barnens utveckling i samspel med sin sociala omgivning. Barnets utveckling är inte bara en individuell process som man ansåg då (Piaget) utan bestämdes också av den sociala miljön. Med barnets utveckling menar Vygotskij tänkandets utveckling,intelligensen. Enligt Vigotskij leder social interaktion till stegvisa förändringar i ett barns tänkande och beteende. Tänkande och beteende kan variera stark från kultur till kultur. Ett mått på intelligensen blir det då hur man anpassar sig till den givna kulturen. I stor grad beror utvecklingen på vilka verktyg som kulturen ger individen att forma en egen bild av verkligheten.
Språkets två dimensioner
Vigotskij anser att språket har två dimensioner: -Språket som kommunikations-medel –Språket som utvecklar våra tankar, ”egocentriska språket”. När det lilla barnet leker pratar det högt med sig själv. Detta så kallade ”egocentriska tal” utvecklas så småningom till ett inre tal i form av tänkande. Barnet har tagit till sig ny kunskap från omvärlden, den sociala miljön och omvandlat det, ”internationaliserat” det som sitt eget.
Vid 6-7 årsåldern tystnar barnet, dvs. pratar inte med sig själv utan det talet har omvandlats till tankar. Språket och vårt tänkande är kopplade till varandra och språket formar vårt tänkande och därmed handlande. Pedagogens roll är att stimulera det inre talet och att utöka barnets förråd. Att utveckla språket är att utveckla tänkandet och därmed intelligensen, enligt Vigotskij. Ett annat begrepp som Vigotskij introducerar är ”More Knowledgeable Person” (MKO). Det är en person som har en bättre förståelse än barnet, den kan mer. Det kan vara en lärare, en coach, en kompis eller till och med en dator. Vygotskij fokuserar på samarbetet mellan människor och det sociokulturella sammanhanget. Inlärningen sker i något som han kallar för Zone of Proximal Development (ZPD). Lärandet sker inte i barnets huvud. Det händer i det utrymme som skapas mellan barnets förmåga att klara uppgifter under vuxen vägledning och förmågan att utföra uppgiften på egen hand. Kunskap utvecklas ur social interaktion och den sociala utvecklingen föregår lärandet.
Samspel och behovet av förebilder
Modersmålstödet syftar till att utveckla en flerkulturell identitet. Det förbereder barnet för ett liv i ett mångkulturellt samhälle.
Flerspråkigheten är en resurs för hela samhället I en global värld är språkkunskaperna medel för förståelse och för en påverkan i en demokratisk riktning.
Varje inlärningsprocess i skolan eller utanför skolan förutsätter ett samspel mellan en aktiv pedagog, samt ett barn, en aktiv elev och en lämplig miljö . En pedagog är medveten om sin roll och skapar situationer då inlärningen sker. Om man skall utveckla barnets modersmål och svenska på förskolan behöver man ha pedagoger som är samspelspartner för barnen. Barnet behöver förebilder för att kunna imitera, lyssna på och omsätta språklig instruktion i handling och samarbete. När barn t e x tittar på filmer från hemlandet är de passiva som mottagare. Man utvecklar inte ett aktivt språk. Inlärningen skapas i samspelet mellan barn, gruppen och pedagogen. De kreativa tankarna föddes i ett samtal med en partner eller med gruppen. Först sker inlärningen på social nivå och sedan igen på individuell nivå där den internaliseras. En lärare för en dialog med den aktiva eleven och kan vara en vägvisare när det gäller samhällets värderingar.